Jag har fått samma bemötande från en del människor i min närhet. I mitt fall tror jag att det blir värre av att jag jobbar i princip endast framför datorn och dessutom ensam. Tidigare har jag försökt argumentera emot genom att ge exempel på varför mitt jobb visst är "riktigt", men jag har tyvärr märkt att det inte hjälper så nu för tiden brukar jag försöka byta samtalsämne istället.

#1 Liknande jobb här (framför datorn främst och ensam) kanske är det därför?

Min man jobbar som hantverkare (gör väskor m.m i läder) men han har knappt "gått ut" med att han har eget företag så han har bara fått höra det en gång (av förskolans personal), när han "kommit ut" kanske jag märker om det är en skillnad eller inte. (men då gör han väskorna för hand så han säljer inte så många så det skulle kunna vara ett argument för dom som tycker att man inte gör nått).

Ja, det är möjligt att det är för att man jobbar själv man får mindre respekt. Hade man haft anställda hade det kanske tagits mer seriöst.

Har tyvärr hört från flera hantverkare att de också har problem med att tas seriöst. Speciellt vad gäller att sätta priser och få betalt. "Du tycker ju att det är kul att  [rita, tillverka armband osv] så du behöver väl inte ha så mycket betalt". Men jag hoppas att han får den respekt han förtjänar när han väl "kommer ut"!

#3 Man tar visst mer på allvar om man har stora maskiner också. Igår hade vi en elektriker här och han blev verkligen imponerad på min mans jobb, iallafall efter att han hade sett hans symaskin (den är ett monster med en enorm motor och kostade över 20 000:-) 😃

#4 Haha, det kan jag tänka mig!

Jag har levt bra på mitt företag i mer än 20 år nu, men delar av min familj väntar fortfarande på att jag ska skaffa mig ett riktigt jobb. Nu har jag inte så många släktingar kvar, men tidigare var jag tydligen ämne på familjekonklaverna både då och då. Skönt för dem att ha något att ondgöra sig över 😛.

Å andra sidan väntade de lika bekyttat på att jag skulle flytta ihop med partnern och skaffa barn också, och det lär inte heller hända.

Jag är uppfödd i en företagarfamilj, och bor i ett område med många entreprenörer, så jag känner inte riktigt igen frågeställningen

#7 Vi har också flera företagare i familjen men ändå får jag höra sånt. Företagarna i familjen hörde däremot till min pappas sida av släkten och hela den sidan är utdöd nu så dom som inte tror man gör nått har bara känt företagarna inte varit släkt.

Men jag har ju hört sånt av andra också, tex förskolepersonal.

Jag har inte fått höra så mycket negativt om mitt företagande, de flesta tycker snarare det är kul att jag som är så pass ung (23) hittat något jag verkligen vill göra och vågat satsa på det. Däremot upplever jag lite grann att min familj (jag bor fortfarande hemma) inte riktigt tycker att mitt jobb är lika viktigt som deras eftersom jag inte måste vara på en viss plats och tid varje dag. De verkar ibland tycka att eftersom jag är egenföretagare och kan bestämma själv när jag jobbar kan jag när som helst släppa allt och göra något annat, de har lite svårt att förstå att jag ibland faktiskt måste jobba precis som de. Sen är min huvudsyssla att tillverka saker men jag jobbar även vid datorn ganska mycket för att sköta min webbshop, maila kunder, bokföra osv, så ibland känns det som att de tycker att jag "bara sitter vid datorn" och inte faktiskt gör något, fast jag i själva verket jobbar mycket mer är dem.