
Kvinnor föreslås få lättare att låna
Allians för Sverige vill ha det skall införas en statlig lånegaranti för kvinnor som vill ta lån för att starta eget.
Varför just kvinnor? Inte för att jag vill syna given häst eller hur man nu säger!
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Jag vet inte men det kan vara för att man tycker att det är för få kvinnor som startar nya företag i Sverige
(Kan ju även vara pga. att det är valår och att detta är något som låter bra för potentiella väljare - men det vill jag ju inte tro).
Nej det kan jag verkligen inte föreställa mig jag heller!
Fast jag trodde inte det var brist på kvinnliga företagare med tanke på att t ex frisörer, konstnärer & konsthantverkare är egna. Och det är ju yrken med mest kvinnor? Hur ser det ut egentligen? Har du någon statistik över företagare med avseende på kön, etnicitet, företagsstorlek…
Kunde vara intressant att se.
// lena
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Har tyvärr ingen sådan statistik men jag är övertygad om att den finns.
Finns någon därute som vet?

Då bör väl alla underrepresenterade grupper få lånegaranti? Väljer man bara en grupp så blir det aldrig bra tycker jag…
Oskar
#5 Det är ju en knivig fråga. För några år sedan var det stort rabalder för, hur var det, jag tror det gällde vilka studerande på läkarlinjen som skulle få forskningspengar. (Jag vet, man ska aldrig citera om man inte kan ange källan) De utvalda var iaf inte de som skrivit bäst på tentor eller hade bäst meriter, men de var män allihop. Män väljs gång på gång ut som grupp och särbehandlas positivt. Så fort det gäller någon annan grupp är det en pk-fråga, "ska det inte vara meriter som avgör". Min fråga i #1 var inte ett ifrågasättande rakt av, jag undrade vad det grundades på eftersom det faktiskt finns många kvinnliga egenföretagare. Det kanske är vår företagsstorlek det är fel på?
En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Det är verkligen en jätteintressant diskussion! Och jag som skrev något om det i min dagbok häromdagen… Men jag känner mig ändå inte helt främmande för åsikten och tanken att det finns en manlig normalitets-norm som ligger till grund för mycket i samhället. Kanske behövs ibland lite initial positiv särbehandling för vissa grupper för att bredda denna måttstock?